Stor historia på gång: Bakgrund om Tysklands guldreserver – 1200 ton fortfarande lagrade vid New Yorks centralbank. Tyskland har världens näst största officiella guldreserver (efter USA), med totalt cirka 3 350–3 360 ton. Historiskt sett förvarades mycket av detta utomlands efter andra världskriget av säkerhetsskäl. I en stor återvändningsinsats 2013–2020 tog Bundesbank med sig totalt cirka 674 ton: 300 ton från New York (färdigställt före tidtabell 2017) och 374 ton från Paris. Den ursprungliga planen syftade på att 50 % av reserverna i Frankfurt skulle ske år 2020, vilket uppnåddes. Vid den senaste statusen återstår en betydande mängd i USA:s uppskattningar, som tyder på cirka 1 200–1 236 ton kvar hos New York Fed. Nuvarande utveckling (från slutet av januari 2026) Under de senaste dagarna (särskilt 24–28 januari 2026) har det skett en ökning av mediebevakning och allmänhetens påtryckningar: Framstående tyska ekonomer (inklusive personer som Emanuel Moench) och grupper har uttryckligen rekommenderat eller krävt full eller påskyndad återförflyttning, med hänvisning till en "kolossal förlust av förtroende" i USA. Viktiga skäl som angavs: Geopolitisk och politisk osäkerhet under president Trump, inklusive hans "oförutsägbarhet", senaste tullhot/eskaleringar mot europeiska allierade (t.ex. på EU-varor, Sydkorea-kopplingar etc.) och bredare transatlantiska påfrestningar (t.ex. kommentarer om Grönland, handelskrig). Rädsla för att det inte längre är säkert eller klokt att förvara så mycket nationell rikedom i ett "riskfyllt" utländskt valv. Vissa lagstiftare (t.ex. Marie-Agnes Strack-Zimmermann) har uppmanat regeringen att utveckla en snabb återvändandeplan. Rubriker som "'Vårt guld är inte längre säkert i Feds valv'" (Kitco) och "'Återföra guldet': Tyska ekonomer rekommenderar utdrag från amerikanska valv" (The Guardian) har förstärkt detta. Detta framställs som att stärka Tysklands/Europas strategiska självständighet mitt i förhandlingar om avdollarisering och minskat förtroende för USA:s förvaltning.